|
Det växer en gran strax utanför mitt lilla köksfönster.
Den står lite vid sidan om och stjäl egentligen dagsljuset.
Men alla små fåglar som flaxar utanför
måste ha någonstans att gömma sig
när den stygga sparvhöken kommer.
Den kommer plötsligt och dyker ljudlöst ner.
På ett ögonblick har den fångat en grönfink till lunch.
Därför har granen fått stå kvar och växa sig tät,
till ett kompakt gömställe.
Granen står så nära mitt fönster
att jag kan se mina vänner på väldigt nära håll.
Där kan jag stå lutad med armbågarna på köksbänken
och huvudet vilande i händerna.
Låta tiden försvinna
medan sparvar, finkar och mesar förser sig av maten.
Om jag tittar riktigt noga
ser jag att dom sitter inne i granen, längst in vid stammen.
Med fjäderskruden uppburrad för att behålla värmen
sitter dom där,
väl gömda för den stygga sparvhöken.
Varje morgon året om serveras maten.
Den består av jordnötter och frö.
Nötterna serveras ifrån en speciell behållare
som hänger alldeles bredvid fönstret.
På det sättet kan jag
varje dag hälsa hackspetten välkommen till en ny dag.
Vi tittar på varandra
där han hänger upp och ner och förser sig av nötterna.
Mina flygande gäster har invanda morgonrutiner.
I stora klungor sitter dom högst upp i körsbärsträdet.
Väntar på att dörren skall öppnas och maten komma ut.
När jag närmar mig granen blir fågelkvittret intensivare.
Fågelkören ropar 'nukommerhonnukommerhon.
De djärvaste flaxar omkring mig.
Sätter sig i granen, kan inte lugna sig till det är serverat.
Kanske hungern övervinner rädslan.
Smaklig måltid önskar jag och återvänder till första parkett.
|
