Svan, ( Cygnus).

En stor vit andfågel med lång hals
 Svanen är stor och tung med en klumpig och vaggande gång.
För att den här tunga fågeln skall kunna lyfta
 måste den springa på vattnet,
slå kraftigt med vingarna för att komma upp i luften.
Födan består mest av undervattensväxter
som den med lätthet kommer åt
med hjälp av sin långa hals i grunda vatten,
Svanen bygger bo av växtdelar på marken eller i sjön
Den lever parvis livet ut.

Knölsvan (Cygnus olor)
Den är vanlig i insjöar med vassbälten och längs kusten.
Knölsvanen är härdig och behöver endast öppet vatten under vintern.
Den är inte skygg och kan uppträda ganska aggresivt
 speciellt under häckningstiden.
Hanen utkämpar våldsamma revirstrider
 med vingplaskande ruscher och långa glidande kanor på vattnet.

Knölsvanen kan du känna igen
 på den s-formade halsen när den simmar
 och på den orangeröda näbben med sin svarta knöl i pannan.
När fara hotar reser den på sina vingar,
 sänker huvudet mot kroppen samtidigt som den väser.
 Könen är snarlika
 hanen något större och med en djupare färg på näbben.

Källa Bonniers fågelguide.

BLÅKLINT
Centaurea cyanus

Östergötlands egen blomma

Blåklinten är en korgblommig växt
där blommorna sitter tätt tillsammans i en korgliknande blomställning.

Blåklinten är en medelstor gråluden ettårig ört
 med parflikiga skaftade blad de övre lansettliknande och oskaftade.
Blomkorgar med tydliga kantblommor, klarblå till färgen, blommar i juli.
Lantbruket anser att blomman är ett ogräs.

TILLBAKA

MENY

HEM