En härlig sommardag som bådar gott för dagen.
Mannen kallar på hjälp på telefonen.
En maskin har gått sönder och jag får rycka ut.
Vägen går genom sommarfagra nejder.
Krokiga lantliga vägar med mycket vackert att njuta av.
Kastanjeträd som blommar,  gula rapsfält, kossor som solar sig.

Maskinen lämnas över och vi får en liten pratstund med varandra innan jag vänder hemåt.
Samtidigt startar Jakob sin resa på sin Honda,
som är en annan sorts maskin på 900 kubik från sin bostad.
Ett fartvidunder som är som gjord för att rusa fram på, 
Speciellt härligt på små krokiga lantliga vägar.
Underbart att smekande få följa vägens kurvor och lutningar på hojen 
snart är det semester och då....
Men idag är det ledigt och skiftet börjar inte förrän på måndag.

Jag glider fram utmed vägkanten, känner vägen väl och håller mig långt ut på kanten
Det kan komma någon från andra hållet som inte håller åt sig.
Snart hemma och konstaterar att klockan blir lagom för en kopp kaffe på altanen.

Då  -  nästan på samma ställe där jag körde på rådjuret, dyker en motorcyklist upp.
I samma ögonblick ligger killen på vägen och gud hjälpe mig glider mot mig och bilen.
900 kubikaren kommer före.
Hinner inte tänka alls.
Vad gör jag? Saktar ner farten kör ännu mer åt sidan.
Samtidigt är allt över.
Jag kikar i backspegeln och ser en lång kille resa sig upp och gå mot diket där ögonstenen ligger.
Både killen och Hondan hade tagit en annan väg och glidit ner i vänsterdiket

Puh!

Parkerar och gör alla moment reflexmässigt.
Går honom tillmötes.
Han svär som en borstbindare över sin klumpighet och över sin rädsla och över sin kära Honda.
Sedan kommer chocken och han börjar kallsvettas och darra.
Jag får honom att sätta sig ner.
Prater med honom oavbrutet
Egen rädsla och nervositet förstås men också för att hålla honom igång.
Han försvinner bort ett par gånger men svimmar inte.
Ont har han, väldigt ont.
Han landade på sin högra axel,
 så förmodligen är det nyckelbenet som gått av, påstår han själv.

Efter en stunds vila och lite diskussion kommer vi överens om att jag skjutsar honom till akuten.
Han är mycket tacksam och ödmjuk.

Vi småpratar i bilen,  det vill säga jag pratar och han svarar.
Tar reda på vad han heter, bor och arbetar. kan var bra att veta om .....

Framme vid akuten hjälper jag honom in med ryggsäck, hjälm och jacka, 
stora tunga prylar som man inte skall bära på om något är brutet.
 Sedan önskar jag honom lycka till och säger att resan bjuder jag på 
när han frågar om ersättning.
 Nästa gång kan jag behöva hjälp och då hoppas jag att någon är  lika tjänstvillig mot mig.

Kaffet på altanen blev inställt förstås.

Under dagen har frågorna radat upp sig och alla om snurrar omkring mig.
Om jag kommit tidigare?
Om jag kört över honom?
Om han hade blivit allvarligt skadad?
Om han krockat med mig?
Om Om Om

Men nu gick allt bra.
Jakobs ord klingar i mina öron.
 Ord han eftertänksamt släppte ifrån sig i bilen på väg mot sjukhuset.
Man säger att det finns två olika sorters motorcykelförare

Det som har kört omkull och de som kommer att köra omkull.

Nu har han gjort sin vurpa.

Grafik från Lalla
Teckensnitt Comic Sans MS och Cheri.
Dagboksanteckning från Stinas Gröna Glosor
Ny sida 26 dec 2003