Välkommen scrappbloggare

Nu har dagarna runnit iväg igen utan att det blivit något skrivet här.
Livet som pensionär är bra
men märkligt nog måste jag instämma med alla andra
som tidigare sagt att tiden inte räcker till.
Sanningen är nog den att man ger varje situation mer tid
dessutom börjar inte dagen i ottan som tidigare.

Måndagen var en dag för ett av fem barnbarn alla pojkar från 1 - 10 år.
Emil fyller 6 år och skulle ha present.
Vi gör så här att vi tar med barnet till en leksaksbutik
där han får välja, inom rimlig gräns förstås, vad han vill ha.
Därefter går vi på Mac Donalds eller ett café för att mumsa på något gott.
Kameran hänger förstås med för dokumentation.

Det är inte lätt för en 6-åring att välja
men oftast har varje barn en bestämd uppfattning vad paketet skall innehålla.
Den här gången blev det Lego med brandbilstema, trots att han berättade att 'polis
skall jag bli när jag blir stor med visselpipa´.
En stor LO blev det av alla kort 50 x 70 cm som lämnas på lördag.

Jag har gjort färdigt korten som påbörjades på träffen i lördags.
Inga höjdarfoto, tycker det är svårt att få färgen at se ok ut.

Hopp är en bevingad varelse
som fladdrar omkring i själen
och sjunger en melodi utan ord.

En trevlig dag i min gamla lekskola där jag tillbringade ett par år hos fröken Nejlik på 40-talet.
Inte kunde någon gissa att jag skulle komma tillbaka som pensionär och leka där igen.
Livets stig är förunderlig och går i cirklar.
Varje gång två cirklar når varandra och skär in så är det något gammalt som dyker upp
och jag ler igenkännande.
Förmodligen har jag aldrig slutat i lekis eftersom jag fortfarande håller på att klippa, klistra och måla.
Trevligt är det varje gång och många trevliga personer finns där varje gång.

En viktig social funktion precis som den gången hos fröken Nejlik.
Så här ser det för det mesta ut men här har några försvunnit för lunch/fika.

I torsdags gjorde vi (mannen o jag plus vår lilla Pepsi ) en liten utflykt till något annat
som har nostalgikänsla. Vi tog bilen och åkte till Sätravallen och gick blå spåret som är 2.5 km.
Vi visste att det inte var som förr men att det var sååå risigt visste vi inte.
Där har jag som barn tillbringat många snöiga vintrar och söndagar tillsammans med
mor far, syster och goda vänner med barn.
Hasade omkring på trälaggar, tunga och dåligt vallade
Vi gjorde snöänglar liggandes på rygg i den rikliga snömängd som fanns förr tiden på vintrarna.
Väntade förstås på korv som stektes över öppen eld,
en korv som sprack med ett litet ljud när man satte tänderna i den.
Då var det riktigt korvskinn gjort på fjälster.
Innehållet var finmalet kött utan inblandning av annat
som har bokstavsbeteckningar eller hela alfabetet som förklarar innehållet.

Visst var det väl bättre förr? eller.....

Vaknade med en blixtrande huvudvärk på efternatten.
Vattengympan byttes ut mot sängen och Alvedon.

Piggnade till framåt lunch och kände att något måste göras för att komma i form igen.
Föreslog mannen en åktur till Norrköping vilket vi gjorde.
Media Markt var målet, herrejesses vilket varuhus.
Många villha prylar men en övermättnad smög in under vår vandring mellan alla hyllor
varför vi åkte hem utan något alls.
Skönt!

Däremot styrde jag mannen målmedvetet mot Minelle.
Här är den min Faber-Castell med tillbehör

Håll tummarna för att jag kan hantera de här pennorna på samma sätt
som de akvarellpennor jag prövade igår.

Hej mina vänner som tittar in här och hoppas läsa lite nytt och vad som hänt i Stinas lilla värld.
Jo, hon tog bilen i morse och packade in fotoskrivaren som strejkade att skriva gult
inte bra när man skriver ut foto.
Men den fixar sig det vet jag ikväll.

Färden gick vidare mot Fornåsahållet och en väninna.
Vi två skulle tillbringa dagen tillsammans hängande över hennes motiv som skulle färgläggas med akvarellpennor.
Egentligen skulle väninnan testa mina distresser
men dom ställde vi strax åt sidan och målade av hjärtans lust med pennor
För mig med en ny iver när jag såg och märkte lättheten
och de många möjligheterna till färgval.
Gissa vem som åker till stan i morgon för att köpa en stor låda.
Här kan ni se lite smakprov.
Om du kommer på träffen på lördag får du se mer.

Om du tycker att bilderna är bekanta är det helt rätt,
det är samma person bakom dessa som ritar min grafik som jag använder på min hemsida.
Lalla

Solen skiner, luften är hög och klar och välmåendet ökar.
Snart är det vår och sommar igen.

Igår var det Alla Hjärtans Dag en sed som inte tillhör min generation att fira.
Men det är festligt att uppmärksamma vad som händer på stan
och se på alla röda rosor som byter ägare.
Min man som fyller år dagen före julafton hade uppvaktats med biljetter till Nöjeskrogen i Örebro,
med god planering hade jag bokat den 14 febr., den hjärtligaste dagen på året.
På kryss med Hjalmar heter den här omgången som består av en mängd olika sketcher.
En trevlig kväll men inte något i min smak men vad gör man väl inte för sin hjärtans kär.
Maten var över förväntan god och vi fick en liten utflykt med sen hemkomst.

Idag har vi två pojkar här som skall övernatta, Wictor o Ludwig 10 resp. 6 år.
Just nu håller dom på att dekorera lampkronan över matbordet med sina små monster gubbar som dom leker fantasilekar med.
Föräldrarna är på väg mot Stockholm där de skall tillbringa kvällen som publik på Let´s Dance.
Vi kommer därför att bänka oss framför tvskärmen och med spänning kolla in i tv-rutan.

Har blivit helt frälst i att måla figurer, inte visste jag att jag kunde sånt.
Men jag får nog tänka på att tillverka lite kort av mina alster också

Börjar min tisdag med vattengympa på p.a.u.s i Linköping.
Snett över gatan ligger också Feelgod
varför det ständigt finns en viss fräschör över den delen av stan.
Luften är tät av shampo, balsam, kroppslotion och annat lukta gott.

På torsdag skall vi bort och behöver hjälp med vår lilla ögonsten Pepsi.
Tack för hjälpen blir en flaska med ett kort av det enklare slaget.

Claes på hörnet kåserar lite kort nästan varje dag i ÖC.
Idag om att träna utan ribba.
Ifrågasätter hur duktig en simmare blir om den enbart tränar torrsim.
Drar paralleller med utbildningen i skolan
som har målsättning men ingen kontroll att uppfylla dem.
Det är därför så många elever går ut grundskolan utan att kunna läsa ordentligt
Själv funderar jag över hur många fina LO som skapas i huvudet.
Målsättningen finns
men tänk om vi aldrig skulle våga sätta saxen i det där fina pappret vi köpte
och som vi ideligen stryker på och suckar OH så fint
då blev det heller inget resultat.

Titta på Susanna Kallur och hennes världsrekord
Hon har både målsättning, motivation och kontroll.
Vilken tjej!

Igår var det scrappträff i Linköping ett möte som återkommer varje månad.
Några verkliga eldsjälar har tagit på sig ansvaret
och driver den här verksamheten i ABF:s regi vilket vi östgötascrappare är tacksamma för.

Anja som gärna scrappar på temat som moster, barn som tillhör hennes syster.
Annika med sitt projekt årskalender. Här har hon fångat elden i majbrasan med sin zoom.	Marita hanterar alla slags verktyg och tillbehör. Vad den tjejen inte har i material finns förmodligen inte. Här med sin Cuttlebug.

Martha som är otrolig på att hitta på och leka med starka färger
med många mönster och roliga detaljer.
Lika facetterad som hennes personlighet.

Trevliga personer allihopa även de som inte finns med i bild.
Får bättra mig och fånga alla kanske på en gruppbild en annan gång.

Själv fick jag ihop en LO på Wictor som också kom på besök
en liten stund för att göra ett kort till sin tjej som han nyss fått chans på.
Det skall börjas i tid, endast 10 år och nykär.

Fredag 8 febr. -08
Jag har sagt det tidigare och säger det igen.
Veckan består endast av måndagar och fredagar om jag skall bedöma efter hur fort tiden springer iväg.
Vattengympadag med efterföljande veckoinköp till kyl och skafferi.
Lite trevligheter måste jag ägna mig åt när jag åkt till stan,
tittade därför in hos Elle och därifrån kommer jag aldrig utan en påsemed scrappgodis.
Vi hade en lång trevlig pratstund ett avbrott för henne och hennes färgpennor.
Den lådan är jag sugen på.
Bara känna på och rulla pennorna fram och tillbaka i asken kan göra mig sjuk av habegär.
Elle är skicklig och kreativ,
allt hon gör ser verkligen proffsigt ut, vet inte om jag skulle lyckas att få till det.
Äsch, jag får nog nöja mig med alla distresser jag köpt på mig.
Men mycket får man för pengarna om man köper den stora lådan.
10 -11 distresser så är du uppe i samma pris som den åtråvärda lådan med färgpennor.

Före mitt besök hos Elle var jag och krånglade på PC-City.
Min Photosmart indikerar inte rätt vad gäller den gula färgpatronen.
Maskinen säger att den är tom men det finns färg kvar.
Jag har fått ersättning och patronkompensation tidigare.
Idag träffade jag "min" kontakt en trevlig kille som började med att hälsa på mig med ett handslag.
Han var brunbränd vilket visade sig vara från Thailandsemester.
Vi kom överens om vad vi skulle göra om patronen jag fick idag inte fungerade.
När jag åkte därifrån tänkte jag på hur viktigt det är hur man tar emot sin kund.
Jag kände mig otroligt väl mottagen med den enkla gesten och handslaget han gav mig.

Det är dom små små detaljerna som gör det. de små orden och de små händelserna gör livet rikt.
Måste komma ihåg att berätta det för honom nästa gång

Fettisdag med semla till eftermiddagskaffet, mumsigt men ajabaja det straffar sig på vågen.

Tisdagar är en vattengympadag, åker hemifrån strax efter 8 på morgonen.
Kör mitt pass, duschar bort kloret och åker till min gamla gamla mamma för att städa av lite.
En gammal person smutsar inte ner men smulor och småskräp behöver sugas upp.
Mest och bäst behöver hon ett avbrott i ensamheten.
Synen är dålig, hörsel avhjälps med apparat varför sysselsättningen är ett problem.
Hon suckar och frågar vad det skall tjäna till att bli så gammal - 97 år.
Vad svarar jag på den frågan?

Här är en LO på henne. Fotot taget april -07.
Mer kan du läsa här om du vill.

Medan jag är borta ligger mitt lilla charmtroll på sängen på mina nattkläder.
Pepsi heter hon och är en yorkshireterrier, 5 år i höst.

Klubbkittet från hÄnglar o stÄnglar är monterade och använda.
Trodde inte att jag skulle fixa det här med att måla, trots att många har berättat att det är lätt med Distresser.
Det lät så främmande för mina öron att jag som inta kan rita skulle kunna måla.
Tvivlade faktiskt. Här är mitt resultat som inte blev så pjåkigt.

Sitter här och försöker samla ihop mig, "resiza" två dagar till några intressanta rader.
Spännande för vem?
Livet är väl direkt inte spännande när man som jag uppnått pensionsåldern.
Många vindar har blåst och mycket har passerat
det är inte mycket som skapar spänning eller är förvånande nuförtiden.
Hörde lite sporadisk på radio idag där jag gick i mina hushållssysslor.
Mannerheim och Tengby pratade om dittan och dattan.
Ett par inbjudna "tyckare" eller "förståsigpåare" var inbjudna att
diskutera om åldrandet. Man skall åldras med värdighet och stil hette det.
Till slut kom man fram till att om detta inte funnits tidigare
kom det inte automatisk med åldern.
Borde vi inte få det i det orange kuvertet tillsammans med pensionspoängen fantiserar jag?
Stilpoäng, det vore häftigt

Vidare påstod man att sandaler med kardborreband
visade på resignation och uppgivenhet.
Skitsnack kände jag men ok jag kan hålla med om att skor och fötter är inte lika goda vänner som tidigare.
Klackarna har blivit lägre och jag går aldrig med höga klackar på shoppingrunda.
Skillnad förr med snäva kjolar och styltor hela dagarna.
Jo jo tiderna förändras och jag med den.

Februari - Alla hjärtans dag.
Ett dubbelvikt kort med en hjärtlig liten filur på framsidan.
På insidan ett utskuret hjärta där det är meningen att en egen text skall skrivas.

Jaha så var det fredag igen, veckorna går svindlande fort, måndag - fredag, måndag-fredag
plötsligt försvann en månad av mitt liv igen.
Vattengympa i varmt vatten står på programmet varje tisdag och fredag.
Skönt är det och nyttigt för både kroppen och själen.
Men jag kan inte låta bli att raljera lite om alla valkar och bulliga magar som exponeras i duschen.
Där kan jag få förståelse för viktproblemen i vårt välfärdssamhälle.
Undrar förstås om damerna inte har speglar därhemma eller det viktigaste av allt en våg.
När jag står där och väntar på min tur för att skölja av mig och ser på allt detta överflöd
får jag en liten hint om vad Anders Zorn såg hos alla nakna bastande kullor han målade av.
Hans målningar visar vackra bulliga kroppar i vacker miljö
men här bland kaklade väggar med damer som sett sina bästa dagar blir det inte samma sak.
Men vad gör väl det lika skönt är det för oss allesamman som skumpar omkring i varmvattnet
och tror att vi är lika fräscha som den unga tjejen som leder spektaklet från bassängkanten.

I morgon väntar stora scrappträffen på John Bauer gymnasiet i Linköping.
Shoppa loss.

Efter en långpromenad faktiskt i solsken kunde jag med gott samvete
slå mig ner vid arbetsbordet och träna på att måla med distressfärg och vattenpensel.
Denna lilla underbara lätthanterliga mojäng.

Inhandlade för en tid sedan i butiken Allt i Lek några påskrelaterade stämplar som jag tränat att färglägga.
Påminner väldigt mycket om mina målarböcker som barn,
hoppas det blir något bättre än vad resultatet blev den gången.
Det sägs ju att åldrandet går utför mot barn på nytt.
I så fall har jag börjat vandringen med att måla stämplade figurer.
Kul har jag, det kan jag lova.

Som detta inte skulle vara nog för dagen kom mitt paket från hÄnglar och stÄnglar .
Mitt första paket från den leverantören, ett sk. klubbpaket som kallas "Till en vän"
Underbart söta små varelser som är en verklig utmaning att färglägga
om jag skall jämföra mig med det jag ser på mina surfrundor,