Pyssel i december innebär att jag rotar i lådor som inte varit framme sedan förra julen.
 Plötsligt "hittar" jag saker, saker jag glömt att där fanns.
 Pysslet eller kalla det gärna dekoration innebär att saker ställs undan, 
plockas ner i lådor från vilket annat plockas fram. 
Jag älskar att dekorera i vårt hem, göra små installationer
 av divers prylar som inte i gängse mening är prydnadssaker. 
En stor mjölkså, lite lagom angripen av tidens tand, gamla trälådor, 
väl slitna uppslagsverk från gången tid
Ja ,allt går att använda till trevliga tittvänlig grupperingar.

Vid ett tillfälle hade vi en man här hos oss som grävde för en ny brunn till dagvattnet.
 En riktig grävmaskinist som tillbringar massor av tid i sin maskin. 
En skärmmössa på huvudet som sett bättre dagar,
 händer som liknar dom Tage Danielsson beskriver i ' De händer som grävde på Göta Kanal'
 En typisk personlighet för det här jobbet. 
Det blev tid för förmiddagskaffet och jag ropade in honom på en bulle och en kopp. 
Tackar, tackar säger han
 skrapar av sig stövlarna vid dörren och tar av den oljiga skärmmössan. 

Vi sitter vid bordet, min man, han och jag. 
Maskinisten lite tillbakalutad med benen utsträckta framför sig 
Då plötsligt får han se en av mina installationer i hörnet och utbrister.

Va f-n har du för jävla skit i hörnet !!!

Jo, där fanns just min mjölkså
 lite halvliggande mot trälådor och böcker tillsamman med kroll  och torkade växter.
 I mitt tycke en lyckad variant som jag lagt ner mycket arbete på för att få rätt balans i. 

Så här brukar det gå till när en ny skapelse föds. 
Jag har en pryl köpt på någon loppis
 eller så har jag hittat något hemma som jag inte haft en tanke på var användbart i sammanhanget.
 Jag står och tittar på utrymmet som skall dekoreras och tittar på sakerna jag kan använda. 
Jag får en inre bild av hur det skulle kunna bli när det är färdigt. 

När så grundtemat är klart börjar det svåraste. 
Jag plockar dit, plockar bort, byter ut, sätter till. 

Vad är det då som gör att det blir fel eller rätt?
Svaret fick jag i min senast lästa bok ' Flicka med pärlörhänge' av Tracy Chevalier.
Handlingen utspelas i Holland på 1600-talet hos en konstnär Jan Vermeer van Delft.

 En tjänsteflicka får bistå honom i hans ateljé
 och upptäcker vid ett tillfälle vad som saknas i tavlan han håller på att måla. 
 Så här är det utryckt i boken
'Det behövs något som stör ordningen i bilden, som en motvikt mot lugnet. 
Något som retar ögat men ändå måste vara något som tilltalar ögat.'

Det kändes som en aha-upplevelse när jag läste de här raderna.
Något jag alltid kommer att tänka på när jag ställer något skit i hörnet.

Reta men tilltala.

Dagboksanteckning dec 2002
Teckensnittet jag använt till rubriken är Adorable
Grafik från Lalla och Olli
Ny sida 17 dec 2003