|
Ett minne från den 9 april 1989.
Sälens lilla fjällkyrka i början av april.
Snön faller tätt med stora ljudlösa flingor.
Snart är naturen som ett enda stort duntäcke.
Inifrån kyrkan ljuder musik från orgeln.
Hör jag verkligen rätt?
Psalm 201, En vänlig grönskas rika dräkt.....
En av sommarens vackraste sånger!
Utanför kyrkan faller snön.
De två som står vid altaret framför prästen sjunger en sommarpsalm !?!
En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar,
och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunnar sommartiden.
Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa:
ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går upp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden. |
Efter vigsel, då de två hade blivit ett, frågar prästen försynt, varför välja en sommarpsalm.
Jo, söderut i landet hade våren varit ovanligt varm, nästan sommarlik Ingen av de två hade
aprilvädrets ombytlighet i åtanke. Sen var det ju texten i sista versen ....
Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt:
min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han, huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där inget vissnar mera. |
Musik: Waldemar Åhlén (1894-1982)
Text: Carl David af Wirsén (1842-1912
Grafik
från Lalla och Helena
Teckensnitt Tempus Sans
Ny sida 27 juni 2002
|
