Vad är det för krafter som driver en person att utföra bragder?
Varför letade Göran Kropp utmaningar? 
Vad driver Annica Sörenstam mot nya mål och nya utmaningar. 
Vad var det som gjorde att jag beslutade mig för att springa Marathon.
 Springa 42.195 meter på asfalt.

Det började med att jag slutade röka, fimpade för gott 1977.
Upptäckte andra värden i livet samtidigt som jag insåg att min kondition var usel.
 Jag kippade efter andan efter ett par hundra meter.
Att springa 5 km var en bedrift som jag gärna pratade om.

Eftersom jag är den person jag är så skall det göras rejält. 
Inte hade jag något mål framför mig mer än att jag skulle klara 1 mil utan besvär.
 För att inte vara ensam om detta så engagerade jag mina kollegor att träna med mig
Samlade ihop grupper med folk som gemensamt genomförde olika mindre motionslopp.
Som fick mig att sätta högre mål, längre och längre sträckor att springa.

Några år senare hemma hos  tenniskompisar.
 Vi såg starten av Stockholms Marathon på tv.
 Att se alla dessa människor seriösa eller inte springa 
blev för mig upprinnelsen till något jag inte förstod då.
 Jag kommer ihåg att jag kommenterade vad jag såg
 med att drömmen var att kunna genomföra ett liknande lopp.
 Ha - skrattade sällskapet vilket vansinne. 
Kanske det var detta som lade grunden till vad som sedan hände.

Jag tränade mycket på den tiden, 
spelade tennis, cyklade och sprang mina motionsrundor
 ingen tanke fanns på något Marathon då, det kom senare.

Året var 1986 när jag sprang mellan Linköping och Norrköping,

Mina intryck från den upplevelsen kan du läsa här.

Vaknade tidigt, klockan visade 4.30, omöjligt att somna om.
Dagen M.
 M som i Marathon var inne. 
Vad har den att bjuda på undrar jag stilla när jag promenerar i sakta mak med mina hundar. 
Lyssnar till morgonljuden och fågelsången.
En härlig dag, verkar bli bra, vindstilla, men kanske för varmt längre fram på dagen.

Åt en lagom stabil frukost, drack mycket i små portioner och ofta allt enligt anvisningar.
 Nålade fast nummerlappen på tröjans framsida, smorde känsliga ställen med salva, 
tog ett djupt andetag och åkte ner till " Elsis flickor" och uppvärmningen.
Fick en kram av Helge Lundberg, cykelhandlare. vi önskade varandra lycka till. 
Tänkte att han måste vara pensionär och ställer upp år efter år. 
Så vill jag också åldras !

Vilken upplevelse att få springa mitt på vägen och bäras fram av åskådare. 
Hejarop från arbetskamrater, goda vänner, bekanta ansikten som lyfter stegen framåt.

Första kontrollen redan efter fyra kilometer, vatten, måste dricka mycket, knappt varm i kläderna. Tempot är 5.30/km och allt känns bra. 
Springa, glamma, småprata med grannen, nojsa och lattja.
Alla tråkiga träningspass i yrsnö och blask är bortglömda. 
Idag är det fest!

Vid Rycklösa motell springer jag ifatt vadslagaren och bantaren som Corren ( ortens tidning) följde. 
På lördagens spagettifest satt han i hotellvestibulen, 
 talade vitt och brett om sina bedrifter under träningen. en sluttid på max 4 timmar och 15 minuter, annars blev han besviken.
 Högmod går före fall tänkte jag när jag passerade.

Lyssnar till lärkan som sjunger, njuter av vår fina natur.
 Ny kontroll i Linghem.
 Viftar med skärmmössan när hela samhället börjar skrika Christina. 
Känner mig fem kilo lättare och skrattig till bristningsgränsen 
när en löpare avundsjukt undrar om jag hyrt hejarklackar.
 Vatten, vatten, en kollega pratar med mig medan jag sörplar i mig vätskan. 
Springer vidare i samma takt, tidsschemat håller. 
Törnevalla nästa ,
där mamma  sitter parkerad sedan kl 10 tillsammans med goda vänner och mina vovvar. 
De väntar på Malins stolliga dotter som aldrig kunnat vara stilla.
 Jag får användning för min skärmmössa igen, 
vrålar maammmaaa, viftar och slår med armarna som en semafor.
Då först vaknar de upp från termoskaffe och äggmacka. 
Heja Heja
Fortsätter Gistad - Norsholm - lärkan sjunger - men vi har fått motviiiind.

Får sällskap med en 68-årig gentleman som började motionera 1982
 och har sedan hunnit med 32 st maror???
 Krutgubbe! 
Det finns många alternativa sysselsättningar för pensionärer minsann.

Publikstödet fortsätter, vid Kimstad ropar en man högt uppe från ett berg. 
Bra, håll takten så blir sluttiden 3.50. Min svarsreplik utlöser gapskratt.
 Fortsätt spring, snart blir det vatten apelsinklyftor och saltgurka. 
Heja tjejen, bra gjort tjejen, inte långt kvar. 
Tjejen tänker jag och känner mig som en liten flicka. 
Tjejen, tjejen, tjejen ekar det i huvudet, fortsätt springa. 
Hemska backar runt Löfstad slott men hinner se vilken underbar natur där är.
 Härliga vitsippebackar - tror jag går lite i backarna - pust och stön.
Fortsätt springa uppmanar jag mig själv

Vid Borgs kyrka blir jag intervjuad av Radio Östergötland.
 Trött och stum i benen
 vaderna känns som hoppressade biffar , stretchar lite , dricker mer vatten
Återstår bara 5.720 meter. 
Fortsätt spring - gå - MEN SPRING DÅ CHRISTINA - tidsschemat håller inte längre.
 Kom igen!
 låter det från grisskära tjockisar som sitter med kaffe och wienerbröd ibland vitsipporna 
 Håll truten gubbdj-l tänker jag vresigt och trött, 
men fortsätt spring då Christina, uppmanar jag mig själv.
Lägger på ett extra kol så gott det nu går när målet i idrottsparken skymtar.
Ljudet från högtalaren hörs.
 Lite nerför, tack för det.
 In på stadion, möter bekanta som kommit i mål för mer än en timme sedan. 
Lyckostar, men jag gjorde det.
 Nästa år är det medvind och publiken på rätt sida.

Med lagerkrans från arbetsgivaren om halsen
 och med blågula band fladdrande framför ögonen springer jag in i målfållan.
Lycklig!
Sluttid på 4.12.

Året därpå sprang jag från Norrköping till Linköping men det är en helt annan historia.

Ny sida 8 juni 2003