Holländarnas djävulskatt har stått som modell för vår lussekatt.
Under medeltiden bakade de holländska sockerbagarna en finare vetedeg
 med siktat vetemjöl med tillsats av öljäst, honung, russin och citron.

Ur denna deg bakades "duyvelskater", 
men också en stor bulle prydd med utskurna figurer av degen som klistrats på bullen. 
Brödet ansågs ha en magisk kraft.
  För att blidka Lucifer, som djävulen också kallades, slängdes den stora bullen upp på vinden
där man trodde att Lucifer höll till under den långa lussenatten.

Ofta föll det på den unga lärpojkens lott att slänga upp bullen.
Efter ett par dagar fick han order om att se efter om den låg kvar.
Mössen hade ofta varit framme och gnagt lite, men man trodde att det var Lucifer.
Säkerligen gick det kalla kårar längs ryggraden, då lärpojken upptäckte Lucifers närhet.

Lärpojkens hämnades genom den berättelse han återgav för gesällerna 
som blev stela av skräck. 
Vidskepelsen var stor och alla var rädda för djävulens påfund.

En del mytologer hävdar att lussekatten är en avbild av den
hedniska gudinnan Frejas helgade älsklingskatt.
Vikingarnas offerbröd, som har hittats i gravlämningar från den här tiden,
skall vara bevis för den teorin.

Detta kultbröd från den hedniska solvändsfesten, lever kvar i brödets bågformade utseende.
I Värmland blev lussekatterna riktigt populära vid sekelskiftet.
Sockret blev billigare och vetemjölet bättre. 
Adventsfirandet gick mera över i ett allmogefirande
istället för att vara upptakten till det nya kyrkoåret.
Det religiösa fick mindre utrymme.

Luciabullar med eller utan saffran 
har blivit  populära bakverk både i hemmet och på arbetsplatsen.

Grafiken kommer från Lalla, Helena och Irene
Dessa uppgifter har jag hämtat på Kondis Magazin.
En trevlig site med mycket läsvärt.

Ny sida 8 dec 2002