|
Lucky Star min Mischan blev nästan 14 år.
Ett hastigt slut en söndagskväll på ett långt hundliv
som försatte matte
i ett litet chocktillstånd.
Hon
fattas hela tiden omkring mig.
Alla små rörelser och små ljud som satte prägel på
mitt vardagsliv i huset fattas.
Ljudet av de små tassarna som trippade på parketten
förnimmer jag.
Hennes gäspningar, ljudet som frambringades när hon
sträckte på kroppen
eller hon ruskade på sig.
Allt fattas.
Hon fattas från det jag stiger ur sängen på morgonen
till jag somnar på kvällen.
Hon fattas när jag duschar
eftersom hon väntade på att få gå in i kabinen
och slafsa i sig lite vatten
Hon fattas i fåtöljen
där hon låg på mina kläder i avvaktan på att vi
skulle gå en trappa ner till frukostbordet.
Hon fattas i köket
där hon alltid befann sig när ljudet från kökskniven
hördes.
Färskgurka var en liten passion för hennes
smaklökar,
skalad och finskuren färsk gurka som jag inte längre
köper hem.
Hon fattas i min gamla docksäng
som stod bredvid mig vid datorn, på vår gemensamma
arbetsplats i hemmet.
Ett favoritställe för oss, där hon och jag
tillbringade många timmer tillsammans.
Godisburken bredvid skärmen är borta
det var den hon fikade efter när modemet knattrade
igång.
Hon satte sig upp och tittade med sina bruna ögon på mig
och undrade, får jag en liten bit.
Satte jag då upp handen och sa nu är det slut,
suckade hon djupt och la sig tillrätta i
docksängen igen.
Hon
fattas i soffhörnet
när vi fikar. Kudden i soffhörnet är tom.
Hon fattas på pallen
framför tv-fåtöljen där hon alltid låg mellan Bertils
fötter.
Om jag kom och satte mig i min fåtölj hoppade hon
strax över
men återvände genast till Bertil och det trygga
läget mellan hans fötter.
Hon ville bara tala om att det var trevligt att se mig vid
tv:n också.
Hon
fattas i baksätet på bilen.
Hon var alltid med mig. Hon visste alltid var vi på väg
kunde alla svängar mot kända ställen.
När vi närmade oss min mamma ställde hon sig på
bakbenen och kikade ut genom rutan
storskällde, ruskade på kroppen och förväntade
sig en trevlig stund hos henne.
Hon
fattas när vi kommer hem
ingen vovve som ystert hoppar på alla fyra framför oss
En glädje över att vi äntligen är samlade
Den glädje som bara en hund kan visa vid återförening.
Hon
fattas i sängen där hon hade en egen kudde mellan
oss
detta för att hon inte skulle tränga ut någon av oss,
men vad hjälpte det.
Hon trängdes med oss hela nätterna och ville
känna närheten.
Hon
fattas hela tiden
varje gång jag gör något nytt utan henne får jag
en tomhetskänsla i kroppen.
Påminner om den känsla som uppstår när något är
glömt och man undrar vad.
Hon
fattas mig så oerhört
att jag först nu förstår hur mycket hon betydde
för mig.
Jag har haft hund i över tjugo år och alltid två
samtidigt.
Nu var Mischan kvar ensam, när hon nu är borta finns
det ingen vovve kvar,
Endast ett stort tomrum.
Alla ljud som inte var ljud jag noterade
men nu när dom är borta
blev det plötsligt så tyst.
Puss
på nosen från matte.
Här kan
du läsa
om Bamse, Ingrids
golden.
Sussis
gosse lilla Bubben en dvärgpudel.
|
