Min pappa fiskade kräftor när jag var liten.
Mitt i natten åkte han iväg tillsamman med arbetskamrater
 för att vittja burarna på kräftor.
Han kom hem tidigt på morgonen
 och förde med sig en doft av sjö, braseld och frisk luft. 
Min syster och jag sov gott i våra sängar och märkte ingenting.
Vaknade förväntansfulla av det egendomliga ljudet
 som kom från badrummet och badkaret.
Det lät ungefär som man prasslar med tidningspapper.
Det var i badkaret pappa hade tömt alla kräftor 
som han hade med sig i säcken av juteväv.
I badkaret krälade de svarta djuren om varandra, på varandra 
samtidigt som de försökte kräla uppför den hala badkarsväggen
 vilket de inte klarade av.

Innan de hamnade i mammas kokande saltvattensgryta
 lekte lillasyster och jag med de här stackars djuren. 
I leken använde vi skurborstar som vi lurade kräftorna att klamra sig fast i.
Vi satt på knä och kikade ner i det myllrande badkaret
  sträckte fram borsten. 
Napp !
 Rakt upp med fångsten för att sedan låta det dumma djuret falla tillbaka 
bland de andra krälande kamraterna.
Lite spännande var det att testa om de kunde nypas.
 Vi sträckte fram ett finger på försök 
men jag kommer inte ihåg att vi tordes vänta så länge att någon nöp till.



Kräftskivan som följde var en höjdpunkt.
 Den lilla familjen samlad på balkongen
 som kvällen till ära var dekorerad med kulörta lyktor. 
Vi själva utstyrda med pappershattar på huvudet och haklappar på bröstet. 
 Det stora fatet i mitten på bordet med de röda kräftorna. 
  De stora, doftande dillkronorna som krona på pappas fångst.
Ett både färgrikt och smakrikt minne
som fick pappa Sven att mysa och sjunga för sina tre flickor.