En helt vanlig ovanlig dag.

Solen var redan varm trots att klockan bara var sju.
Solen hettade på ryggen när jag promenerade med min hund
 vägen fram, på väg hem.
Tankarna var ställda på planering av dagen.
 Det vackra vädret måste utnyttjas på bästa sätt.
Kylskåpet ekade tomt i morse när frukosten skulle fram. 
Alltså behövde förråden fyllas på.
Biblioteket väntade på att jag skulle hämta beställd litteratur. 
Blomjorden var slut, mina pelargoner behövde mer jord och större krukor.
Jag var tvungen att åka in till stan, 3 mils resa med bil.
Vilken butik är bäst att besöka först? 
Blomstertorget och jorden fick prioritering ett
där jag kunde köpa en säck med jord och också solrosfrö till mina flygande vänner.
Redan klockan nio var jag där,
 hemma igen lagom till förmiddagskaffet tänkte jag.
 Härligt.
Solen sken och värmen tilltog, det skulle bli en het dag. 
Jag fick hjälp med att baxa in säckarna i bagaget 
av en söt liten flicka , som minsann visade upp armstyrka som en hel karl.
Vi fnittrade lite tillsammans, tramspratade en stund,
 jag tackade för hjälpen och slog igen koffertluckan.

HJÄLP, nyckel, bilnyckel ligger i kofferten,
 hela bilen är låst med den moderna centrallåsningen.

P A N I K !

Min hund, min lilla Mischan är inlåst och jag utlåst. 
Värmen, hunden vad gör jag!

Paniken växer!

Ingen extranyckel, ingen hemma i bostaden som är tre mil härifrån 
och en halvtimmes resväg.
Solen, hettan i bilen HJÄLP vad gör jag?

Inne i personalrummet på Blomstertorget hade man fikarast
det var dit jag sökte mig för att få låna en telefon.
Kanske min man kunde hjälpa mig med ett förslag 
men han arbetade flera mil åt andra hållet 
och befann sig dessutom på ett ställe där mobiltelefonen inte fungerade. 
Nu fick jag klara mig på egen hand.

När nöden är som störst, är hjälpen som närmast.

 Flickorna i fikarummet visste besked.
Polisen, ring polisen. 
Förr bröt polisen upp dörren på bilen i liknande situation
 men idag hänvisas den olycksdrabbade till bärgningsfirmorna. 
Jag ringde till en sån men där fick jag heller ingen hjälp. 
Det är inte alla bilmärken man kan öppna på det här sättet och den jag körde var en sån.
Tiden arbetade mot oss och värmen tilltog med samma fart som minuterna tickade.

 Då reste sig en tjej, Sissi, från fikabordet.
Säger, vi tar min bil så skjutsar jag dig hem. 
Men jag har ingen nyckel in till huset!!!
Jo men visst, goda vänner har en förvarad,
 vilken lyckokänsla att se en lösning på problemet.
Den handlingskraftiga Sissi hade under tiden plockat fram ett stort skynke
av ett material som finns för att skydda växterna 
och lagt det över bilen för att utestänga hettan.

Vi åkte iväg på vårt lilla äventyr,
 jag nu i balans och med en stark förvissning om att detta fixar sig.
Sissi hade, utan att jag fått vetskap om det, instruerat de andra om 
att hon fanns att nå på sin mobil ifall hunden skulle visa tecken på värmeslag. 

Möjligheten att slå in ett fönster fanns ju.

Faktiskt hade vi en trevlig timma där i bilen, 
Jag tror att vi båda två upplevde något speciellt
 som man gör när bekantskapen uppstår i en krissituation 
där energin samlas kring gemensamt arbete för att lösa ett problem.

Lättnaden var otrolig när vi svängde upp bredvid min bil
 med den överhettade hunden inlåst.
Men om nu Sissi, min nya bekantskap, var handlingskraftig 
finns det inte ord för vad resten av gänget hade kommit på.

När vi hade åkt iväg blev alla oroliga för min lilla hund inuti bilen 
någon fick en snilleblixt sprang efter vattenspridaren. 
Sedan turades de om att stå där och spruta kallt vatten på bilen 
med det gröna skynket på taket.
 I en timme stod dom där med vattenspridaren
 medan kunderna gick in och ut i butiken. 

På svenskars vis tittade man förundrat, men ingen frågade varför.
Kanske man trodde att Blomstertorget öppnat biltvätt medan man uträttar sina ärenden.
En ny affärsidé!

Mitt i vardagen fick jag träffa änglar av det rätta slaget.
Helt vanliga flickor 
 som varma och jordiga ställer upp för en medmänniska i en nödsituation.
En värdefull och kärleksfull handling
 helt utanför det som dagligen står i dagspressen om ungdomar
 som raserar och förstör i vårt samhälle.
 Varför berättar ingen om våra vardagsänglar?

Nästa gång du läser Dagens Ros 
kan du tänka på den här fantastiska historien. 
Ett par enkla rader som brukar stå under den rubriken 
kan dölja en medmänsklig handling utförd med känsla och kärlek till nästan.

Tack alla mina nya vänner på Blomstertorget.
Tack för hjälpen och för biltvätten.

Grafik från Mary och Lalla Teckensnitt Black Chancery, Tempus Sans ITC,  Ny sida 29 juni 2001 Uppdaterad 15 juli 2002